Liseberg får ny löjlig berg- och dalbana

Liseberg skall bygga en ny berg- och dalbana för hela familjen. Den kommer att heta Helix och stå klar 2014.

- Det kommer att hända något hela tiden under åkturen, säger Pelle Johannisson på Liseberg.

Helix blir Lisebergs största åkattraktion någonsin. Den blir 1,4 kilometer lång med en topphastighet på hundra kilometer i timman.

Jämfört med de attraktioner som fanns på Cirkoli är Helix en löjligt obetydlig attraktion. På Cirkoli fanns en berg- och dalbana som gick upp till en svävande trädgård ovanför molnen. Därifrån kunde man fortsätta ut i rymden om man ville. På Cirkoli fanns en önskebrunn där önskningar verkligen gick i uppfyllelse, där fanns en föryngringsmaskin, en årstidsmaskin, spunnet socker i alla regnbågens färger, ett hus med tusen talande papegojor och mycket, mycket mer.

Liseberg har alltså inte nåt särskilt att komma med. De borde besökt Cirkoli i stället, så hade de fått se en helig plats full av magi. En plats där drömmar blev levande.

Så här kommer den fåniga lilla åkturen på Liseberg att se ut:

 

 

 

Och så här såg Cirkoli ut. Det är en av de äldsta bilderna som finns bevarade. Tagen strax efter att det hade blivit sönderslaget:   

 svd, AB,, Expr, gp,

Soundtrack till Cirkoli på Spotify

Jag tipsar alla nytillkomna blogg-läsare efter Bokmässan och Kontrast om Cirkolis spellista på Spotify. Den innehåller musik som på ett eller annat sätt anknyter till stämningen i boken.

 

 

 

Den här videon med Beatles-låten Being For The Benefit Of Mr Kite från filmen  Across The Universe fångar också andan i Cirkoli. Det skulle faktiskt kunna vara Cirkolis direktör som sjunger. Men i verkligheten är det Eddie Izzard.

 

Författaren övar överlevnad på fantasykongress!

Vi snackar Uppsala, oktober 2012, vi snackar sf- och fantasy-kongressen Kontrast. Vi snackar vilsenhet, vantrivsel och hemlängtan. 

Jag kom i går och möblerade mitt försäljningsbord med trailer-dator, böcker, reklamlapp och elektrisk cirkus.

Konstaterade snabbt att det är en väldig skillnad på intresset för Cirkoli här jämfört med på bokmässan förra helgen. Där möttes jag av öppenhet och nyfikenhet. Här genomsyras besökarnas attityd av been there / done that – syndromet. Hur man skall bära sig åt för att få dem att höja på ögonbrynen vet jag inte. Men min lilla leksaks-cirkus förslår inte. Inte ens trailern går hem. Och ingen tar för sig av chokladen. Trots att den är gratis och lyxig och trots att det bara är jag som bjuder på godis. 

Cirkoli visas inget nämnvärt intresse. Ingen lyfter upp den, väger den i handen och läser baksidestexten. Ingen ställer frågor eller kommenterar omslagsbilden. Cirkoli blir förstås ledsen och känner sig övergiven, rädd och bortglömd.

De Goda Féernas Förening, som hittills beskyddat Cirkoli tycks ha åkt på semester. Välförtjänt visserligen, men jag saknar dem. Eller också är detta ett vispande från deras spö vars magiska resultat jag ännu inte urskiljer?

Kanske skulle det funka att höja bokens pris från 99:- till 1.099:-? Bara för att provocera fram en reaktion?

Jag tonar ner min personliga roll och agerar enbart som ombud för boken. Som dess beskyddare och bundsförvant. Gömmer mig bakom datorn och skriver detta inlägg. Cirkoli lever sitt eget liv nu. Har inte så mycket med mig att göra längre.

Det första som hände i morse var att jag slog igen bakluckan med nyckeln kvar i bilen och bilen låst. Assistanskåren fick rycka ut och låsa upp. En tydlig yttre manifestation av mitt inre tillstånd.

I kväll skall jag i alla fall gå på ett föredrag med Stefan Ekman, fantasyforskare, som pratar om Fantasy-litteraturens gränstrakter. Han ställer frågan: var slutar fantasy vara fantasy och blir något annat? Det är ju i de tassemarkerna Cirkoli huserar, så det skall bli intressant.

Jag har också fördrivit tiden med att skriva två bidrag till kongressens drapa-tävling. Den går ut på att skapa en novell på exakt etthundra, ord exklusive titel. Tema: science fiction eller fantasy.

Förstapriset är 500:-. Pengar som jag verkligen behöver för att lindra denna utflykts ekonomiska fiasko.

Är Nassämkob ett bra namn på en trollkarl?

Jag trodde jag skulle hinna direktblogga från min monter på bokmässan. Men tji fick jag! Gjorde ett tappert försök första dagen, men sedan var det bara att försöka hänga med i svängarna. Som på ett segelskepp i full storm. Tempot var hysteriskt uppdrivet. Folk överallt. Hela stället vibrerade av förväntan, fest och frihet.  

Alla var trevliga och nyfikna och de flesta lyssnade gärna när jag berättade om Gusten, Sofia, Filko och Cirkoli. Inte bara av artighet. De verkade genuint intresserade. Jag sålde och signerade fler böcker än jag väntat mig. 

När det närmade sig stängningsdags första dagen kom förre kulturministern Leif Patrotsky förbi montern. Jag berättade om Cirkoli och gav honom ett signerat gratisexemplar av den. Han verkade också intresserad på allvar. (Senare fick jag veta att “Paggan”, som han kallas, är en av Torin Ekensköldes ättlingar, och att han därför borde haft råd att betala för boken). 

Dag två kikade författarkollegan A.R Yngve  in och bytte några ord. Och Sandra Petojevic, som skrivit och själv gett ut  fantasytrilogin Maktens Tiaror, hälsade också på. Sandra har skrivit en användbar lista med tips om hur man skriver fantasy, du hittar listan här.

Mitt emot min monter huserade the sf-bokhandeln crew. De hade fullt upp med rådgivning, lästips och boksigneringar.

En fantastiskt upplevelse var det. Som jag fortfarande håller på att återhämta mig ifrån. Pausen blir kort. Redan kommande helg skall jag vara på Kontrast – Science fiction- och fantasyhelg i Uppsala.

Vi ses väl där?

Och Nassämkob? Ja, det är förstås Bokmässan baklänges.      

Bokmässans yngste fantasy-fan kollar in min mini-cirkus