Hur vet du det, Sara?

 foto från sveriges radio

Vad är egentligen fantasy, frågar Sara Bergmark Elfgren i sitt sommarprogram, och svarar:

Det är en genre där magi förekommer i nån form . Den utspelar sig i vår värld, eller i helt andra världar. Till skillnad från science-fiction försöker inte fantasyn dölja sig bakom teknologiska förklaringar. Folk kan trolla, hästar kan flyga, träd kan prata. Fantasy är ren och skär hitte-på. Sånt som inte kan hända.

Jag undrar: hur vet du det, Sara? Att det inte kan hända? Har du aldrig pratat med ett träd?

Själv är jag av en annan uppfattning. Visst kan folk trolla, hästar flyga och träd prata. 

Jag misstänker att allt det som beskrivs i fantasyböcker och filmer, och i alla andra böcker och filmer, det som är hitte-på för oss, är verklighet någon annanstans. Att det pågår just nu, i fickor i tiden, i parallella universa, i gömda rum i rymdens svarta hål och i andra svårtillgängliga skrymslen och vrår.

Jag tror att det finns oändliga varianter av verkligheten som löper parallellt med den vi enats om att leva i. Universum består till största delen mörk energi och materia. Ingen vet vad det är. Den är osynlig – men den existerar.

Tänk om alla tankar som tänkts, alla drömmar som drömts, allt och alla som funnits men som vi inte längre kan höra och se, allt som ännu inte materialiserats och alla våra fantasier finns där. I den mörka materian? (Synd att den titeln på en fantasyroman redan är upptagen, förresten).

Sara Bergmark Elfgren är en av författarna till den litterära framgångssagan ”Engelsfors-trilogin” (som hittills finns i två delar). Böckerna säljer i mängder, har nominerats till Augustpriset och är översatta till över 20 språk. Jag har inte läst Cirkeln och Eld, som böckerna heter. Och även om det vore intressant att ta reda på varför de blivit så populära så kommer jag nog inte att göra det.

Hannah Nilsson i Varberg, som testläste Cirkoli medan jag skrev den, har läst och hon gör tummen upp. Och Hannah vet vad hon talar om.

Rubriken för Saras program var ”Mitt liv som Nörd” . Sara berättade om att känna sig utanför och om rätten att få vara sig själv. Det handlade om att hennes intresse för fantasy gjorde att hon kände sig främmande som barn och tonåring.

Musiken hon spelade var dock varken nördig eller särskilt mycket fantasy. Den bestod nästan uteslutande av mainstream-rock.

På samma sätt som Sara har jag sedan unga år i mina tankar och dagdrömmar vistats i fantasy och sf-miljöer. Jag skrev min första science-fiction novell när jag var elva: en beskrivning av varelser på andra planeter.

Som tonåring omfamnade  jag även fantasyn i mitt musiklyssnande. Den första grupp som på allvar förde in sagoteman och fantasyvärldar i rocken var Uriah Heep. De var ett av mina favoritband. Två av bandets tidiga album, Demons  & Wizards och  The Magicians Birthday har fantastiska fantasy-omslag designade av Roger Dean. Låtarna bär namn som The Wizard och Rainbow Demon.

Saras program var rätt trevligt. Hennes grepp att ringa upp sig själv som 15 åring var underbart!

Lite motsägelsefullt blev det dock när hon dels pratade om upplevelser av fantasy som ett berättigat sätt att fly verkligheten, eskapism, samtidigt som hon tycktes mena att den bör vara en arena där man tar upp de stora frågorna. Fantasyn skall hjälpa läsaren att förstå och hantera existensen. ”Ibland måste man skapa en annan värld för att få bättre syn på vår egen”, sa hon.

Saras resonemang tycktes gå ut på att det ändå på något sätt är realismen som är eftersträvansvärd. Man skall så att säga klä ut realismen i fantasy-kläder.

Gör man det till själva syftet med fantasy så har man förminskat genren allt för mycket.

Jag tycker att fantasy har ett självklart berättigande även om författaren inte har ambitionen att undervisa läsaren eller hjälpa henne bearbeta livets stora frågor och gåtor.

Två tomtar som har gått vilse i en barrskog måste inte vara filosofer. Och träden får gärna skvallra och prata strunt. Det viktiga är att de pratar, inte vad de pratar om.

Här kan du höra hela programmet:

 

Och här kan du lyssna på Uriah Heep:

Länk till SR